Sushi...
Det blev det igår med Jessi och Andreas hemma hos dem på Herrhagen.
Sen godis och 'Leila bakar'. Mycket trevligt.
Idag däremot blir det rätt så lugnt. Ska ut och springa en sväng med Molly och sen hämta lite flyttlådor hos pappa..
Men hallå där!!! Nu måste jag bara kommentera ditt inlägg Angelica. För det första: Hur i gösses namn skulle det gå till, du och alla andra som kännde Micke väl, kommmer väl aldrig att glömma "bort" honom. Han finns alltid kvar i er minne. Minnet kommer kanske tonas ner lite med åren eftersom tiden går, men aldrig att ni kommer att glömma bort honom som om han aldrig funnits. Ingen kan ju hjälpa det som hände. En förskräcklig olycka som ingen förstår varför fyra friska, goa killar fick sätta livet till. Varför hände det??? Det vet vi inte idag, men det är kanske det som är livets gåta - jag tror det kommer ett svar på det en dag ska du se. Jag tror att det är meningen att du och de andra anhöriga ska gå vidare med era liv nu. Imorgon har det gått ett år. Se det som en start på ditt "nya liv", (med Micke alltid i bagaget). Konsentrera dig på att göra något med detta nya år. Hade detta inte hänt med Micke hade Du inte gjort det du gör idag. Det kanske är meningen det som hände för att du ska få med dig något i livets bagage (förlåt det låter så konsktigt). Jag tycker du ska göra en fin saga som du ska berätta för dina barnbarn i framtiden. Berätta om Micke och hur mycket du tyckte om honom och hur ni hade det. Och barnbarn det kommer du att få, det är jag helt övertygad om. Jag ska tänka på dig i morgon. Jag bor bara 2 mil från Ryd. Varje gång jag kör förbi platsen tänker jag på dig o Micke. Sköt om dig nu. Morgondagen kommer du att klara fint./Kram Ann-Sofie
