angelica

Min favvo-låt när jag var liten..
Passar rätt bra in i mitt liv nu med..

Pissdag på jobbet idag.. Allt börjde jätte bra och jag såg fram emot en rolig dag.. Efter lunchen dog en av våra patienter. Jag har ju inte sett någon död människa sedan jag såg Mikael i kistan.. Ja sa till Lisbeth att jag ville vara med och göra patienten i ordning för anhöriga. Hon frågade om jag verkligen var redo och jag sa att jag måste klara det för min egen skull.. Jag och Karolina gick in till patienten. Det gick bra. Karolina skulle hämta lite grejjer och kvar i rummet blev jag. Jag tog hans mobil som han hade i handen och la den på bordet. Den var påslagen och visade en bild på ett barn, antagligen hans barnbarn. Jag tog några djupa andetag och sa till mig själv 'detta fixar jag'. Jag har ju fixat iordning många avlidna ju... Jag tog en våtservett och började tvätta honom i ansiktet. Hans ögon var öppna och det var en tom blick jag mötte. En blick utan liv.
Jag fixade det inte!!!!!!!
Jag gick in i läkemedelsrummet och pratade med Lisbeth.. jag mådde dåligt och gick och satte mig i ett av behandlingsrummena... Allt snurrade. Jag var yr och minnen och känslor från när jag mötte Mikael kom upp.. Pratade med chefen och sen gick jag hem... Susanne och Johan hämtade mig och körde hem mig. Snälla de är...
Men dagen har varit förjäklig!!! Jag har legat under täcket hela dagen och gråtit och levt på sömntabletter och vatten... jag hatar att vara ensam när jag är ledsen men jag vet inte vem som orkar med mig så då blir det ju att jag sitter hemma och bara mår dåligt...
Nu känner jag väl mig lite bättre. Men nån mat får jag inte i mig. Ska jobba 7-15.30 imorgon, får se om jag fixar det.. Får ju så dåligt samvete om jag inte är där....

Nu ska jag sova igen!