angelica

Tycker att den senaste månaden har varit bra. Har inte gråtit alls. Men nu kom allt.  Flyttade till nya lägenheten i helgen och sov första natten ensam måndag-tisadg... Kvällen var hemsk. All gråt kom!! Alla tårar som jag har haft inom mig kom. Natten var lika jobbig den.... Det känns ju bra att ha flyttat till en egen lägenhet men ändå sååå jobbigt. Sist jag packade upp flyttkartonger var med Micke och det var så kul. Vi skulle börja ett liv tillsammans i vår lägenhet. Vi hjälptes åt med att packa upp och sätta ihop och köpa nytt. Nu sitter jag här själv i en lägenhet med massa flyttkartonger och tycker bara allt är jobbigt. Vet inte vart jag ska börja. Allt är bara en stor röra. lika som mitt liv nu. har precis börjat praktiken på medicin, sista terminen på utbildningen... Har väl lite panik inför den samt vart jag ska få jobb sen. Tycker även det är jobbigt att jag inte kommit igång med träningen och har panik för att jag ska sitta här i lägenheten ensam. Vill inte vara ensam. Tycker också det är jobbigt att jag inte kan ge mina djur den tiden jag vill eftersom det är så mycket med allt!!!!!!

Sen är det ju snart 11 september med. Det är väl något jag inte ser fram emot alls. Vill inte!! fattar inte att det har gått ett år! Hatar 11 september så mycket. Varför skulle Micke inte få leva mer? Varför kan han inte vara här och hålla om mig och få mig skratta??? Har lite panik för att jag ska glömma bort honom? Tänk om jag glömmer bort Mikael..... Tänk om 50 år när jag sitter med mina barnbarn (om jag får några) de kommer inte bry sig om vem Mikael var. jag kommer säga att min Mikael dog i en helikopterolycka och de kommer inte bry sig eftersom de inte vet vem det är!!!!!!! Vill inte!!!!! Känns helt jobbigt att jag tänker så. men jag vill inte glömma Mikael. Mikael var min älskling och en bra människa nu när jag pratar om honom med andra tycker väl de bara att det är ett namn!!!!! Försöker beskriva honom i min dagbok varje dag så jag inte ska glömma honom... Jag älskar honom så mycket.. förlåt.. älskade måste det väl stå nu.

Är jag en tragisk människa? Folk tycker att jag pratar för mycket om Mikael. Nya människor jag möter tror att vi är ett par nu och frågar. Då säger jag 'nej, min sambo dog för ett år sedan'.
Jag är tragisk!!!!!

11 september. vad ska hända då? Minnesstund på F17 och sen vad????? Man blir bara mer ledsen när man tänker på det..... Kommer vi ha minnestund för killaran om 10 år också eller är de glömda då? Finns inte Mikes skämt kvar? Hampus skratt? Markus godhet? och Patriks klokhet kvar? Kommer de vara glömda då???? Kommer man tala om 4 killar som omkom i en helikopterövning men man minns inte deras namn???????????????????

jag kan inte riktigt koncentrera mig på nått nu... Sorgen efter olyckan börjar komma tillbaka och jag vet inte hur jag ska komma ifrån det. Känns som jag inte kommer klara praktiken. 320 timmar det går inte.. inte när jag mår dåligt....

Fast jag har folk omkring mig så känner jag mig bara så ensam, orolig, stressad och har ångeste för allt. Gamla lägenheten, nya lägenheten, skolan, praktiken, jobb, 11 september, bodelning, urnsättning osv.......

'De Gud älskar dör unga'

En låt för killarna....